Är så tacksam på alla sätt att få ha en att dela allt med, lita på och ha så jävla roligt tillsammans med. Det är inte alls som har en bästa vän, men det hat jag och jag har den finaste vännen i hela världen.

Min fina älskade Lydia. Du är så bra på alla sätt. Jag älskar dig och jag är så glad för allt vi har. Mitt allt och min bästis förevigt, föralltid, i all evighet.

Whiteskivan på tisdag. Taggad som få men lite små osäker på klädfronten. Vem känner sig bekväm i vitt? Inte jag iaf, ser ju ut som man väger 200 pannor och det är ju inte som så att man känner sig sådär mega brun heller. Men vad gör det om tusen år!? Kom precis på.. Vem fan bryr sig egentligen? Ehhh jag fatta inte ens att jag skrev det där. Nåväl vitt ska det va och vitt är det. Jättebra, peace!

Äntligen sköna plusgrader och massa sol. Man blir väl bra lycklig av detta väder, tjoho.

ÅÅÅHHH JAG ÄR SÅ GLAD, KAN INTE VARA ANNAT. FASTANSTÄLLD, HELTID, LÖNEFÖRHÖJNING OSV... kompis de går bra nu! wiiiieeee!

Länge sen man skrev av sig och över huvudtaget tänkt på bloggen men nu känns det som det är dags igen.

Snacka om att dagarna svajar och livet vänder 90 grader hitt som hatt. Även fast det är jobbigt och orättvist så är det tufft och leva med det. Man vill ibland inte inse de jobbiga saker som händer men man är illa tvungen och man bli påmind hela tiden.

Allt gäller inte sig själv hela tiden, man blir ledsen för andras skull och dras ner med sina nära. Jag kan gråta floder för andra mår dåligt och hur mycket man än vill kunna hjälpa till och förändra något så är man ibland så himla hjälplös.

Det är väl det här som är livet. Och livet är minst sagt orättvist.

Fredagen var lång som fan! Jobbade från 07.30-17.00. Överlevde tack vare världens bästa Jennie som jag på riktigt inte vet vad jag skulle göra utan. All tid och alla råd du ger mig och att du alltid finns där i alla lägen är så himla tacksam.
Kvällen drog vi ut och hängde med grabsen jag, lydia och gabbie. Kul som fan men jäkligt fulla. Igår lördag hängde jag med lydia, vi gjorde middag och myste sedan kom cissi och höll oss sällskap och vi tog en liten Väsby runda in the car.
Haft en rätt bra helg ändå! Happy!

Det känns som jag bär runt på en ångest, men vet inte vad jag har ångest över. Efter kryssningen känns allt lite små konstigt. Det händer skit saker hela tiden och man borde egentligen inte bry sig om allting, även fast det är svårt.

Vissa människor beter sig så dåligt och helt utan respekt och det är egentligen ingenting man borde lägga ner tid på och det är så mycket bollande hela tiden nu fram och tillbaka. Man dricker för mycket alkohol för att släppa allt och för att ha det lite enkelt en stund men istället blir det en jobbig baksmälla och man ställer sig alltid frågan är det värt det?! När man väl kommer igång så känns det svårt att sluta. Jag måste tagga ner med alkolen och ta tag i problemen istället för att bara sjuka dem ifrån sig. Ta mer ansvar! Jag vet att jag kan och jag kan också.

Nu har jag rensat tankarna och blottat mig för alldeles för många men känns som det finns större problem än så.

Idag är det en månad sedan du lämnade oss och jag kan fortfarande inte fatta det. Vi saknar dig fina underbara vän. Hoppas du tar väl hand om dig där uppe.

Du och jag hjärtat

ÄR SÅ JÄKLA TAGGAD! Kryssning ikväll och det ska bli så roligt. Alla sköna människor ska med, känns iofs som det kommer bli RÄTT dräggigt. Haha.

Peace broe! <3

Man tar ett trappsteg upp och sedan fallet man ner två igen. Precis så känns det, upp och sen ned igen, fram och tillbaka. Man är så jäkla ostadig, jag vet inte ens vad jag själv vill längre och om man själv inte vet vem ska då veta...? Dem bra dagarna behövs för att orka med dem dåliga dagarna och dem dåliga dagarna behövs för att uppskatta dem bra dagarna. Jag tror inte alls man kan bli lika hel som ett pussel, varenda jäkla bit ligger huller om buller och man vet inte vilken som passar på vilket ställe.

Ett rörigt inlägg från en rörig hjärna.